Några tankar om Livet, Döden och Döendet
För ett par veckor sedan hörde jag av en tillfällighet ett samtal på radion med en svensk Dödsdoula. Ett samtal om hur vi talar och tänker om döden och om hur vi reagerar när den knackar på dörren. Jag blev helt tagen av att på radion höra någon säga det jag funderat på i 17 år.
I början av Juli 2003 hade jag, min mamma, bror och farbror förmånen att få närvara vid min pappas övergång. Vi upplevde honom relativt klar och vaken och han förmedlade med både enstaka ord och känsla att han skulle bli mött på andra sidan. Det är oss alla fritt att tro vad vi vill om döden och det faktum är att vi inte kommer att få veta vad som sker förrän det är dags men vi fyra som fanns i rummet upplevde alla en stark närvaro av att han blev välkomnad och gick i lugn och frid mot något nytt.
Sedan den dagen har jag känt att jag vill förmedla den trygghet vi upplevde till andra. Förmedla ett lugn och kanske tröst. Att vi är många som upplevt starka och positiva känslor när döden fått vara välkomnad i en lugn accepterande miljö. Pappa var sjuk och det var dags för honom att lämna kroppen. Vi hade förmånen att ha ett fint team från ASIH, sommaren var solig och varm, mina barn lekte utanför och vi visste alla vad som skulle ske.
Men några år senare skulle vi möta döden på ett helt annorlunda sätt. Plötsligt, ovälkommet och hårt drabbande när min man plötsligt avled bredvid oss helt utan förvarning. Min tro om att vi lever vidare i en annan form, att det finns trygghet och lugn dit vi kommer efter döden har inte minskat, den har snarare förstärkts.
Att nu få höra en kvinna prata om samma känslor på radion gav mig en stor glädje och bekräftelse på att det börjar bli dags att prata mer om dessa frågor. Coronaviruset har kommit med mycket elände och ovisshet och också påmint oss om det vi allra helst vill glömma bort. Det kan vara enormt skrämmande, jag vet för jag led av dödsskräck både dag och natt som yngre. En skräck som numera är utbytt till en trygg förvissning och nyfikenhet. Vägen dit har varit lång och krokig men tänk om det är så som en klok person (som jag inte minns namnet på) en gång sa ”det är födelsen som är svår att gå igenom för en människa, inte döden, den är lätt i jämförelse”
Numera finns det sk DödsDoulor (Death Doula) utbildade i bla England och jag planerar att utbilda mig så snart det blir möjligt igen. Resanterapi eller Coachande samtal med tema Livet-Döden-Döendet är mjuka terapeutiska sessioner/samtal som kan upplevas som ”inre massage” som en av mina klienter uttryckte det.
Har du också funderingar i dess frågor? Är du drabbad nu eller har du känslor och/eller tankar du vill ha hjälp att sätta ord på? Jag erbjuder nu samtal eller hela Resor till just Livet, Döden & Döendet. Du är varmt välkommen att höra utav dig till mig så kan jag berätta mer.
תגובות